1. Isens kvalitet, färg och konsistens
- Blå/genomskinlig is: Ofta kompakt, hård och bärande (ofta bäst).
- Vit/ogenomskinlig is (luftig): Kan vara sprödare och innehåller mer luft, vilket gör att yxor och skruvar inte fäster lika bra.
- ”Snöis” (Snice): En blandning av snö och is som bildats vid snöfall och frysning. Den kan vara porös och skör.
- ”Hero Ice” (Plastisk is): Perfekt is som är mjuk nog att isyxan fäster djupt utan att spricka, men tillräckligt fast för att bära.
- Spröd/glasartad is: Uppstår ofta vid extrem kyla (under 0°C). Den splittras lätt när man hugger i den, vilket är farligt och gör klättringen svår.
2. Temperatur och väderhistorik
- Frys/tö-cykler: De bästa förhållandena uppstår ofta när det är runt 0–10 minusgrader på natten och nära nollan (eller strax över) under dagen. Detta gör att isen byggs upp och blir mer plastisk.
- Långvarig kyla: Kan göra isen för spröd.
- Långvarigt töväder: Gör isen svag, ”svampig” och riskabel att klättra på.
3. Struktur och stabiliteten
- Tjocklek: Isen måste vara tillräckligt tjock för att säkringar (isskruvar) ska sitta säkert.
- Hålrum/ihålig is: Om isen låter ihålig när man slår med yxan (”bong”-ljud istället för ett dämpat ”dunk”) är det en varningsflagga för att den inte sitter fast i berget under.
- Fastsättning: Är isen frusen direkt mot berget (bra) eller är det en fristående pelare/gardin som hänger över en avgrund?.
- Vattenflöde: Rinnande vatten bakom eller i isen kan snabbt urholka och försvaga den.